Mamma med det minsta barnet, med en docka, kanske en gåva från IM- personalen.
.I det enkla hemmet fanns plats för alla...
I väntan på bodarna företar vi - Agneta, Lars och jag - en rundtur med hemmets Volkswagen, genom ett mycket intressant och bedårande landskap,
I bland kunde det bli något annorlunda möte på vägarna, som dessa kvinnor, som ser till att det finns bränsle för matlagningen,
eller måste vi stanna för att låta en flock får passera
I en dalsänka synes en bonde som plöjer sin åker.
När bonden kommer upp till vägen, stannar vi till för att få en pratstund med honom.
Det är Agneta som står för konversationen, vad den rörde sig om har fallit ur mitt minne...
Efter ytterligare några kilometer öppnar sig fantastiska vyer
Vårt nästa intressanta mål blev en överraskning och påminnelse om tider som för länge sedan satte sina spår i denna del av världen. Att plötsligt känna att man står på ett romerskt torg,
eller går på en gata som vid vår tideräknings början var trafikerad av den tidens fordon, känns lite overkligt.
Tanken svindlar när man tänker på alla de människor som satt i denna "teatersalong", och oavsett var de satt, kunde höra nära på en viskning nere på "scenen"
Tiden rinner och jag får komplicerade kommunikationsproblem
Jag älskar verkligen den översta bilden med barnet, dockan och kvinnan! Funderar på om man inte skulle framkalla och göra en tavla av den. Får jag det? :-) Kram
SvaraRadera