måndag 29 april 2013

Port Said

 Ur brev hem: "Onsdagen den 5:e dec kl. 09.00 startade vi tågresan mot Port Said. Bara den resan var en upplevelse - att åka utmed Suezkanalen. Men innan vi kom fram till kanalen, såg vi det man ibland sett på bilder och läst om men inte kunnat tro eller tänka sig det vara verklighet Vi åkte genom öken och passerade oasområden där folk var bosatta - men under vilka förhållanden! Det är svårt att skriftligen beskriva, det blir kanske lättare när jag kan visa bilder".
Det låter säkerligen patetiskt för en läsare i dag, men för oss, för 57 år sedan, var det en verklighet som inte många av oss tidigare sett eller upplevt. I dag ser vi ofta på TV eller andra medier liknande bilder. 
FN hade nu lyckats utverka vapenvila mellan parterna och vi var på väg till Port Said för att övervaka
engelsmännens och fransmännens reträtt. Vi kom då att åka först genom de egyptiska ställningarna, ingenmansland och sedan de engelska och franska.
Vi kom så småningom så långt att vi kunde se kanalen, varefter järnvägen och kanalen löper parallellt.
Vi passerade de fartyg som blev instängda i kanalen då konflikten utbröt bl.a. det svenska fartyget Kyoto.                                                                                                                                                   
Vid passerandet av de olika militära ställningar upplevde vi stor skillnad på hur vi mottogs av de egyptiska soldaterna och de engelska och franska. De egyptiska soldaterna reste sig ur sina skyttegravar och hälsade och vinkade medan de andra uppträdde nonchalant och högdraget.
Vid ett senare tillfälle blev jag vittne till hur en engelsk soldat betedde sig mot en liten pojke som kom cyklande med ett paket på pakethållaren. Britten stoppade pojken, tog paketet som pojken hade där bak och slängde det på gatan och sparkade sönder det så att innehållet  - några klädpaltor - skingrades utmed vägen. Därefter körde han iväg pojkstackaren. Kanske inte så konstigt att de engelska soldaterna var så impopulära....
Vid 13-tiden anlände vi till Port Said. I brev hem står: "De enda vi såg av människor när vi kom hit var engelska soldater".
Vidare skrev jag om att staden var illa tilltygad och spår av häftiga strider syntes tydligt.



Inte bara hus kom till skada. Föraren av denna bil lär väl knappast ha klarat sig
 .
 
Brev daterat den 7 dec: "Det finns militärer överallt, i parker och på idrottsplatser och finns det en öppen plätt står det en stridsvagn där... Kloakerna är förstörda så att vattnet stiger upp överallt, Det stinker...
Sophanteringen fungerade naturligtvis inte, utan allt skräp hamnade på gatorna.
 Då jag ändå är inne på avlopp och sopor går jag händelserna lite i förväg för att visa hur man senare, efter det att engelsmännen lämnat Port Said, försökte att få igång avloppssystemet.  
Det ryktades om att de egyptiska soldaterna, när engelsmännen invaderade staden, tog av sig sina uniformer och kastade dem i kloakledningarna. Sanningshalten i detta påstående kan jag inte garantera...
Då den maskinella utrustningen inte var av högsta kvalitet fick man ta till de medel som fanns. Det enklaste sättet var då att en man fick det delikata uppdraget att kliva ner i kloakbrunnen för att rensa.
Även den kompetens som fanns inom den svenska bataljonen kom att utnyttjas för att få ordning på
avloppssystemet
 
 
 
 
 
 
 
 

1 kommentar: