Äntligen Gaza...

I mitt förra inlägg berättade jag om vakthållningen vid gränsen till Israel och den kontakt vi fick med de israeliska soldaterna.
Men innan jag berättar vidare, vill jag återkomma vad gäller bilder från ett besök i ett flyktingläger och avsaknaden av bilder därifrån.
Det förhöll sig så, att när vi blivit bekanta med israelerna och fotografering kom på tal, erbjöd de sig att ta med en film för framkallning till en fotograf i Israel. Jag gick med på det i förhoppningen att vi skulle få bli kvar vid gränsen en längre tid.
Men så blev det inte. I brev hem skrev jag: " Vi har flyttningsdag i dag igen, Vi fick inte länge ligga kvar här vid gränsen. Nu skall vi upp till staden Gaza för att vakta general Burns och hans högkvarter. Brasilianarna, som tidigare haft hand om vakthållningen, har på något sätt misskött sig, så Burns ville ha dit oss svenskar i stället".
Så när de israeliska soldaterna kom tillbaka till, som de trodde, den svenska posteringen var det brasilianare där. Så min filmrulle finns fortfarande kvar i Israel... Det var patrullen på bilden ovan som tog hand om min filmrulle.
Brasilianarna övertog vår postering och vi skulle ansluta till den övriga svenska bataljonen, som tidigare hade anlänt till Gaza och slagit upp sitt läger strax utanför staden nere vid havet i en mimosaskog.

De ljusare prickarna i bildens mitt är tälten i lägret.
Då all vår materiel inte rymdes på en transport, var vi två man som stannade kvar  vid posteringen för att vakta det överblivna.
"Brassarna har övertagit vår postering och just nu sitter jag inne på den israeliska sidan av gränsen. På den andra är brassarna i färd med att resa sitt tält. Det var det slöaste jag någonsin sett i tältslagning" står det i brevet.
Efter någon timma hämtades vi och kunde ansluta oss till övriga gruppen som redan hade slagit upp vårt tält i skuggan av ett stort mimosaträd.

 Någon dag senare skrev jag. "Just nu befinner jag mig vid Burns högkvarter. Vi ligger här två dagar i stöten och är fria två. Här springer en massa storgubbar från alla möjliga nationer med självaste Burns i täten".
"Vädret börjar bli riktigt varmt. Mitt på dagen tror jag att det är närmare 40 än 30 grader. Svetten dryper av en..."

Så såg det ut framför högkvarteret  under "vår tid".
1967 efter det s.k sexdagarskriget, återvände jag till Gaza i samband med ett uppdrag för IM och återsåg då högkvarteret.

Det liknade då mest en bilkyrkogård...
Då vi var lediga mellan vaktpassen hade vi god tid att stifta närmare bekantskap med staden och dess befolkning.
Livet började alltmer att återgå till förhållandet före kriget. Affärerna började att öppna, fast en del höll till ute i det fria som exempelvis denna klädesaffär utmed en gata.

Tydligen tyckte någon i vårt tältlag att lite glatt fågelkvitter skulle förgylla tillvaron, då vi på en promenad träffade på en fågelförsäljare.

Efter ett visst prutande blev fågeln vår. Stolta återvände vi till lägret. Nyfikenheten var naturligtvis stor och många ville skåda vårt köp. Någon fågelkännare kunde ganska snart konstatera att vårt "fynd" var en helt vanlig steglits. Då någon klåfingrad person fifflade med burdörren gick denna upp och "så var den sagan slut", och steglitsan återvann sin frihet...
Även i Gaza träffade jag en lärare som visade mig runt. Bl.a visade han mig den skola där han normalt undervisade.

Här står läraren tillvänster och skolans rektor till höger på taket till skolan, som en gång var härbärge för Napoleon på hans härjningståg mot Egypten.
Nästa gång är vi framme vid hemresan efter besök i Jerusalem.