Vid gränsen...

                                                                        

I mitt förra inlägg berättade jag om ett besök i flyktingläger. Några bilder inifrån lägret har jag inte kunnat presentera av orsak jag återkommer till senare.
Under tiden i Rafa drabbades den svenska bataljonen av ännu en olycka. En bilmekaniker skadades allvarligt, då han under elektriskt installationsarbete fick värmeslag och föll ner från ett tak. Detta hände vid det läger där bataljonsstaben var förlagd. Lägret var ett gammalt brittiskt läger som var svårt förstört och krävde omfattande reparationer.
Den skadade soldaten flögs senare hem.

Rapporterar hem: "I kväll är det lördag. Vi har idag flyttat och ligger nu vid gränsen till Israel öster om Rafa".  Vår uppgift var att förhindra sammanstötningar och att civila passerade över gränsen.

"Gränsen utgörs av en djup plogfåra. De israeliska ställningarna syns inte för blotta ögat, men i vår tubkikare kan vi se dem. Vi ligger i posteringar med 500 meter mellan varje och vi är fem man vid varje postering. Det blir att gå vakt under fjorton dagar framåt. Vi går två timmar och är lediga sex, så det blir lindrig vakthållning".
Vidare skrev jag: "Här vi nu ligger är det visserligen bara sand, men den är uppodlad. Vi har vårt tält i hörnet av ett kornfält där kornstråna står så glest att man kan gå där utan att trampa på något strå".
                                                             

Kornåkern till vänster om kaktushäcken.

Detta kan tyckas vara en banal iakttagelse, men antyder den kontrast vi nu kunde iakttaga på de skilda sidorna om gränsfåran.
Väster om såg vi bilder som denna:
                                                                           

Bilden talar för sig själv.

Öster ut kunde vi  genom kikaren se vattenspridare spela över grönskande fält, stora flockar av kor och en bebyggelse som inte  liknade den vi upplevt hittills.

Då vi låg intill gränsen till Israel var vår postering ett intressant besöksobjekt för våra högre befäl

Här har vi besök av självaste bataljonschefen med adjutant. Naturligtvis var det intressant att i vår kikare studera vad som sig tilldrog på den andra sidan...

Även fältpastorn kom på besök för att tillgodose vårt själsliga behov...
Även från den andra sidan gränsen kom vi att få en hel del besök. De första patrullerna som passerade oss bestod enbart av manliga soldater.

Efter någon tid kom vi att bli allt mer bekanta och det kunde hända att de satte sig ner för en pratstund.

Hittills har det bara varit manliga soldater. Eftersom vi visste att Israel hade kvinnlig värnplikt hoppades vi få möta någon representant även för dessa.

I brev hem den 27 mars skildrar jag livet vid gränsen. "...annars händer här just inget. Dagligen passerar israeliska patruller. Det är bara unga pojkar. Trevliga och sympatiska att prata med. Ibland står de här i timmar och pratar. Några kvinnliga soldater har vi som sagt inte träffat, men i morgon kanske de kommer, då den bataljonen som hittills legat utmed gränsen en tid skall avlösas, enligt vad pojkarna sade".

Några berättade att de själva kommit till Israel som flyktingar från Europa eller  deras föräldrar. Någon berättade att de kände någon som kommit från Sverige.

Vid något tillfälle bjöd vi på "fika" som bestod av te med kex. Då israelerna fick se att kexen var från Egypten avböjde de vänligt men bestämt...

 

Nu kom även motoriserade patruller och då var det en blandning mellan män och kvinnor.

 Ledare och kapten för denna patrull var andre man från vänster med armen över axlarna på den kvinnliga soldaten. Han blev intresserad av vår infanteribeteckning på uniformen - två korslagda gevär - och frågade om han fick en. Naturligtvis fick han den och frågade vad jag önskade av honom. Jag pekade på hans mössmärke och genast tog han av det och gav det till mig. Det visade sig vara den israeliska armens fallskärmsjägares symbolmärke. Bakgrunden på märket utgjordes av rött tyg. Senare fick jag veta att detta var en utmärkelse, efter det han hade deltagit i kriget och varit med om en luftlandsättning bakom de egyptiska linjerna, så långt in på egyptiskt område som vid Mitlapasset..

Märket sitter numera på min märkessköld på väggen framför mig.
Nästa gång hoppas jag kunna rapportera från staden Gaza.