Utgångspunkt var ett bygge av en vävstuga i en liten bergsby i norra Grekland vid namn Vlasti i Kozani län 1965. Än en gång hade Paul Gustafsson, byggmästare från Tibro, åtagit sig att ombesörja detta bygge, med hjälp av ett "bygglag" från Tibro, där jag kom att ingå under tiden 24 juni - 15 augusti.
IM hade nåtts av information om att i byn utövades ett gediget och mer eller mindre konstnärligt hantverk i form av vävning av allehanda mattor, bonader, dukar m.m med hjälp av gamla omoderna och mer eller mindre hemmagjorda vävstolar.
Då kvinnorna satt hemma i sina ofta trånga bostäder med sina uråldriga vävstolar, ville IM hjälpa dem, genom att ge dem mera lättarbetade lokaler och ev. bättre vävstolar.
Ritningar och byggmaterial kom till. Det senare fraktades per tåg till Ptolemais, varifrån det forslades på lastbil vidare upp till Vlasti.
Själva tog vi oss ner till Grekland med privata bilar. För min del kom jag att åka tillsammans med min dåvarande fru och en kollega med fru i min Volvo Amazon.
Vi kom att åka via Polen, Tjeckoslovakien, Ungern och Jugoslavien.
Jag använder mig medvetet av namnen på de länder vi passerade, som då var de aktuella.
Det är vid gränsen till Grekland min reseskildring börjar.
Vi passerar floden Vardar och är strax inne på grekiskt område. Fordonsparken har under hela resan genom öststaterna varit lite avvikande mot den vi vant oss vid från Sverige.
Fordonen är av naturliga skäl anpassade till vägstandarden.
Kanske en söndagsutflykt eller på väg till marknaden.
De bilder jag nu kommer att visa, kanske för den yngre generationen ter sig banala och intetsägande, men då vill jag påminna om att det är inte är länge sedan våra förfäder levde under liknande förhållanden. Under de år som förflutit sedan jag företog resan, har naturligtvis förhållandena radikalt förändrats även på de platser jag skildrar,
Kanske en grönsaksmarknad inte ser så mycket annorlunda ut i dag än vad den gjorde vid vårt besök i en liten by utmed vägen upp till vårt mål - Vlasti.
Mängden av grönsaker kanske utgör en skillnad. Vattenmelonerna kom inte i lådor utan på ett lastbilsflak, som tömde sin last direkt på torget.
Kanske man kom från den omgivande landsbygden för att göra de nödvändiga inköpen på marknaden. Parkeringsplats för fortskaffningsmedlet var inga problem...
På landsbygden var det inga bekymmer när det gällde att tillfredsställa behovet av kött och övriga charkuterivaror. Men tätortsbon var naturligtvis hänvisad till ortens "charkuteributik" som kunde se ut som bilden visar...
Skyltningen var enkel och framförallt påfallande realistisk. Det gick inte att ta miste på vad butiken hade att erbjuda... Här hänger en bakpart av ett nötdjur. Så det var bara att gå in och be att få en del av denna skyltdetalj.
Efter ett givande besök i den lilla byn, går färden vidare. Vi har lämnat de större allfarvägarna och kommer nu in på vägar som ställer krav på både fordon och förare.
Men det går att komma fram även om det kan se besvärligt ut ibland.
Kanske vägarna är mera anpassade för andra fordon än en Volvo Amazon!
Man får inte bli överraskad om man möter för oss lite ovanliga vägtrafikanter...
Genom byarna vi passerar får vi erfara olika former av näringsverksamhet. Här är det tobaksodling som dominerar.
Bilden visar hur man har hängt ut tobaksbladen till torkning,
efter det att varje blad manuellt har trätts på en tråd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar