Denna gång skall vi få se hur man bearbetar den ull som man erhåller från fåren. Av naturliga skäl kunde vi inte vara med då fåren klipptes, då det sker på våren. Vi kommer i kontakt med ullen, först när den skall tvättas och rensas,
vilket skedde i ett vattendrag utanför byn. Där satt byns kvinnor och tovade upp ullen och tvättade den i det rinnande vattnet.
En och annan "ulltåt" kanske kom att följa med i vattnet vid tvättningen, dock utan att gå tillspillo.
Nedströms rensningsplatsen hade en kvinna fattat posto för att fånga upp det som eventuellt av misstag kunde komma flytande.
Tydligen stod hon där inte helt förgäves,vilket hennes glada min vittnar om...
Kanske kvinnorna uppströms hade överseende om något "misstag" skulle begås och lät någon gång en lite större "tåt" följa med strömmen...
Efter rensningen skulle den tvättade och rengjorda ullen torkas, vilket skedde som synes på följande bild.
Efter torkningen rensades ullen ytterligare.
Nästa steg till färdig produkt var färgningen, som skedde i stora kar utomhus. Naturligtvis var det naturfärgämnen som kom till användning.
När det gäller att spinna ullen till trådar, vill jag endast visa det sedan urminnes tider använda spinnsättet, vilket man utan svårigheter hade möjlighet att få se lite varstans på byn,
där kvinnorna spatserade med sina sländor och kanske kunde få sig en pratstund under arbetets gång.
Sedan var det vävstolen som väntade, ofta en ganska primitiv sådan. Kanske egentillverkad. Den slutsatsen var inte svår att dra, när man sett tillverkningen av en nog så viktig detalj till en vävstol, nämligen den s.k solven, genom vilken varpen drogs när man satte upp en väv.
Trots dessa till synes enkla redskap, kan man inte utan att stort imponeras av det resultat man åstadkom.
Dessa underbara alster kunde vi köpa av någon bybo till kilopris
Nästa gång kommer vi att säga adjö till Vlasti, men först efter ett par intressanta minnesbilder.
Av en ren tillfällighet hittade vår dotter din blogg. Min man, Apostolos Mitroulis, är från Vlasti. Han är född 1942 och var med när IM fabriken byggdes. Han kom till Sverige 1967 och har bott här sedan dess. Jag var i Vlasti första gången 1970 och då jobbade Ella-Brita Lefvert på fabriken. Några år senare kom Folke Sundqvist och Kennert Coop (tror han hette så) till byn. Min mans mamma, alltså min svärmor, finns med på en av dina bilder. Tror det är bild nr 8, kvinna i ljust förkläde med slända. Det var mycket trevligt att läsa om Vlasti och se dina bilder. Själv bloggar jag lite, mest när vi är i Grekland om somrarna, och jag har lagt in en del bilder och text om Vlasti. Titta gärna och se om du känner igen något. www.mikrokambos.blogg.se. Mikrokambos är den by som vi nu bor i om somrarna. Den ligger strax utanför Kilkis. Vi är pensionärer och brukar vistas där några månader om året. Förresten minns jag att den s k vaktmästaren på IM-fabriken i Vlasti hette Kostas.
SvaraRadera