El Arish

Som framgick av mitt förra inlägg förflyttades vi, 1 komp, upp mot Gaza i takt med att israelerna drog sig tillbaka. Den  första anhalten blev en plats, någon mil innan vi kom fram till El Arish,  där vår uppgift var att bevaka den norra delen av Sinai mellan Medelhavet och Rafah och den väg som från nordost ledde in i den demilitariserade zonen kring en plats som heter el Auja.
På bilden ser vi försök att hindra folk att ta sig in i området.

 Det visade sig inte vara lätt att hindra människorna att ta sig förbi. Här är det Lars Åke Johansson som försöker stoppa vidare färd. Vi sköt i luften för att visa att vi menade allvar. Då drog de sig tillbaka, men bara för att ta sig vidare vid sidan om oss, bara de kom utom synhåll från vår postering.

Hittills har jag berättat om hur människoliv gått till spillo i konflikten, liksom stora materiella värden. Nu kom vi  att få erfara att även djuren blev offer.

Vid vår postering fanns en skjuten kamel, som en längre tid hade legat där. Vi bestämde oss för att gräva ner den, men först måste platsen minsäkras. 

Efter ett idogt grävande och högljutt kommenterade av en ganska stor publik vid sidan om, var graven så stor att det var dags att välta över kadavret så att det föll ner i gropen. Att kamelen legat där en längre tid framgick tydligt. Den var ganska uppsvälld.
                                                                   

Så när vi fick kroppen att dimpa ner i gropen, bar det sig inte bättre än att kroppen sprack och en fruktansvärd stank spred sig runt i omgivningen.

Den publik vi hade haft var väldigt snabbt helt borta. Själva var vi ju nödgade att fullfölja vårt uppdrag.

Vår framryckning fortsatte fram till El Arish, där vi slog läger i "en palmskog vid Medelhavets strand". 

Vi blir med tiden ganska duktiga på att sätta upp tält.
"Vad vi skall här att göra vet vi som vanligt inte" skriver jag hem, "men en uppgift är vi i färd med att uppfylla, nämligen fångutväxling". Så den 23 jan. börjar vi denna intressanta uppgift.
Men dagen innan bjöds vi på en filmförevisning. Utdrag ur brev. "att jag för en stund sedan kom tillbaka efter ett "biobesök". "Filmen som visades var "Nothing but trouble". Sedan följer en beskrivning av "biolokalen".

Då solen där nere går snabbt ner på kvällen och det blir ganska mörkt var det inga problem att ordna "lokal".

Så var det då dags för oss att bege oss upp mot gränsen till Israel för att hämta de egyptiska soldater som fallit i israelisk fångenskap, efter de att de hade kapitulerat under striderna vid israelernas framfart genom öknen ner mot kanalen.

Transporten ombesörjdes av kanadensarna och jugoslaverna med sammanlagt 26 lastbilar. Ca 5000 egyptiska soldater skulle transporteras ner till El Kantara, där de mottogs av egyptisk personal för vidare resa till resp. hemtrakt.

De 5000 egyptierna utväxlades mot fyra israeliska soldater. " Därav kan man ju få sig en uppfattning om de olika arméernas slagstyrka".

 Jag var med om två fångutväxlingar och har rapporterat ganska flitigt hem om detta. B.la. skrev jag: "Fångarna såg inte alls lyckliga ut över den hägrande friheten. Det hela hade snarare  något av tragik över sig".

"Av de 25 fångar som jag hade att åka tillsammans med var det ingen som kunde engelska, så det var en ganska tystlåten skara som satt där och försökte hålla sig vaken".

En episod som etsat sig fast i minnet inträffade vi ett av tillfällena, då jag såg en egyptisk och en israelisk officer krama om varandra. Det kom att ge anledning till en del funderingar...

 

Dagen efter det att vi varit med om den första fångutväxlingen drabbades bataljonen av ännu en olycka med dödlig utgång.  Jag skrev hem:

"Tyvärr har det hänt ännu en om möjligt mera tragisk olycka än den tidigare. Som ni säkert hört, har en ung sergeant vådaskjutits till döds. Den olycklige skytten var vaktpost som anfölls av en av de många hundar som stryker omkring här på nätterna och som drogs till vårt matförråd i ett tält som gravts ner ungefär en meter under marknivå. Det var i nergången till förrådet vakten kom på hunden som greps av panik och rusade upp mot honom. Han råkade då komma åt slutstycket på k-pisten när han skulle freda sig och ett skott gick av och genom tältet där sergeanten låg. Skottet tog strax under nyckelbenet och gick igenom vänstra lungan och ut under skulderbladet. Det hände kl. 2.00 på natten och han dog kl. 6.00.

Det kan tyckas onödiga dödsfall, men i båda fallen har det varit rena olyckshändelser och sådant kan hända var som helst. Men för er därhemma verkar det kanske mera oroande än det gör för oss".

Den sista meningen kan verka lite egendomlig. Naturligtvis var det för oss alla en verklig tragedi, men det är ett uttryck för ett försök att lugna de där hemma..
Den döde sergeanten bärs ut från sjukvårdstältet,

och till den väntande ambulansen för färden hem.

..